All of the above
Som om inte halsflussen, förkyldningen och hostan var nog så slog Sixten isönder sin överläpp hemma hos farmor och farfar. Jag var beredd på att det skulle blöda mycket, vilket det gör i munnen, men detta... Alltså fy tusan, lille killen! Det blödde en lång stund och han var så jäkla svullen. Men det slutade ialf.
Igårkväll så hörde vi Albin och det bara rosslade och brusade från honom. Jag sprang in och han fick helt enkelt inte luft. Han bara gapade och det lika illa när han förslkte andas in som när han försökte andas ut igen. Emil ringde ambulans och jag blev bedd att gå ut med honom i den kalla luften. Albin kunde inte hålla sig upprätt själv när jag bar honom. Han fick knappt luft och var lite borta. Efter en kort stund så andades han betydligt bättre. Ambulansen kom och dom kollade allt. Anfallet hade lugnat sig betydligt och jag bad om ursäkt och sa att det var mycket värre. Dom sa bara att dom var glada att han mådde bättre. Dom ringde till läkaren på sjukhuset för alla vi tyckte att vi kunde köra in till Malmö barn akut själva. Och om det skulle bli värre igen i bilen så var det bara att ringa dom igen.
När Emil och Albin kom iväg var klockan halv 11. Albin fick andas syre och adrenalin och efter det fick dom komma hem igen. Värre än så här trodde inte läkaren att det skulle bli. Att kruppen skulle försvinna eller ialf anfallen ett tag. Men skulle det komma igen så är det baraa att åka in så får vi hjälp direkt.
Dom var hemma runt halv 3 och Emil började jobba kl 7.
När dom var borta så vaknade Sixten och var jätte ledsen och hade jätte mycket hosta. Inte falsk krupp, men hostade som tusan, så som jag gör. Jag tog in honom i sängen hos mig och mös lite. Han kände mig i ansiktet hela tiden så jag verkligen var där. Han klappade mig på kinden och sen vände han sig från rygg, mot mig, aniskte mot ansikte och burrade in sig i min famn allt vad han kunde. Hur underbart är inte det <3
Inget dagis idag, inte imorgon heller. Kanske på onsdag... Då följer nog farmor med. Undrar om vi får börja om från början med inskolningen.. Not the end of the world...
Barnen sover en stund. Ska jag med göra tror jag :)
Igårkväll så hörde vi Albin och det bara rosslade och brusade från honom. Jag sprang in och han fick helt enkelt inte luft. Han bara gapade och det lika illa när han förslkte andas in som när han försökte andas ut igen. Emil ringde ambulans och jag blev bedd att gå ut med honom i den kalla luften. Albin kunde inte hålla sig upprätt själv när jag bar honom. Han fick knappt luft och var lite borta. Efter en kort stund så andades han betydligt bättre. Ambulansen kom och dom kollade allt. Anfallet hade lugnat sig betydligt och jag bad om ursäkt och sa att det var mycket värre. Dom sa bara att dom var glada att han mådde bättre. Dom ringde till läkaren på sjukhuset för alla vi tyckte att vi kunde köra in till Malmö barn akut själva. Och om det skulle bli värre igen i bilen så var det bara att ringa dom igen.
När Emil och Albin kom iväg var klockan halv 11. Albin fick andas syre och adrenalin och efter det fick dom komma hem igen. Värre än så här trodde inte läkaren att det skulle bli. Att kruppen skulle försvinna eller ialf anfallen ett tag. Men skulle det komma igen så är det baraa att åka in så får vi hjälp direkt.
Dom var hemma runt halv 3 och Emil började jobba kl 7.
När dom var borta så vaknade Sixten och var jätte ledsen och hade jätte mycket hosta. Inte falsk krupp, men hostade som tusan, så som jag gör. Jag tog in honom i sängen hos mig och mös lite. Han kände mig i ansiktet hela tiden så jag verkligen var där. Han klappade mig på kinden och sen vände han sig från rygg, mot mig, aniskte mot ansikte och burrade in sig i min famn allt vad han kunde. Hur underbart är inte det <3
Inget dagis idag, inte imorgon heller. Kanske på onsdag... Då följer nog farmor med. Undrar om vi får börja om från början med inskolningen.. Not the end of the world...
Barnen sover en stund. Ska jag med göra tror jag :)
Alla sjuka, utom pappsen. Som vanligt.
Lite svårt att komma tillbaka terkligheten när barnen gnäller, är sjuka, inte vill sova. Man lever i en dimma i ett ständigt snurr. Man får inget perspektiv på vardagen och man blir helt enkelt fast. Visst att livet fortsätter men det står ju ändå still, för man ser inte omvärlden.
Barnen hamnade just i sängen, men nallar och nappar. Dom är så fruktansvärt förkylda så dom vill absolut inte ligga ner och sova. Efter en massa valna nätter, där barnen skiftar om att vakna så är man lagom mör och utmattad. Även om Emil hjälpt till mer nu under helgen så är jag ändå utmattad.
Idag måste vi städa, Emil klipper gräset sen till Smyge och klippa. Sen göra vid oss och komma här ifrån och åka till barnens farmor och farfar. Om dom låter oss komma vill säga, för barnen är inte kärnfriska här direkt.
Nu tystnade nog fan barnen så jag ska röja här, kvickt som attan och sen slänga mig i sängen på min spikmatta.
Först ska min fästman få sig en kyss.
Barnen hamnade just i sängen, men nallar och nappar. Dom är så fruktansvärt förkylda så dom vill absolut inte ligga ner och sova. Efter en massa valna nätter, där barnen skiftar om att vakna så är man lagom mör och utmattad. Även om Emil hjälpt till mer nu under helgen så är jag ändå utmattad.
Idag måste vi städa, Emil klipper gräset sen till Smyge och klippa. Sen göra vid oss och komma här ifrån och åka till barnens farmor och farfar. Om dom låter oss komma vill säga, för barnen är inte kärnfriska här direkt.
Nu tystnade nog fan barnen så jag ska röja här, kvickt som attan och sen slänga mig i sängen på min spikmatta.
Först ska min fästman få sig en kyss.
Klagomål till personal chefen på vårdcentralen
Hejsan Lars
Jag heter Gabriella Jönsson och har tyvärr ett klagomål riktat mot fagerängens vårdcentral. Jag är väldigt besviken på det mottagnade jag fick och ALDRIG har jag blivit så hemskt bemött som jag blev både igår och imorse.
Igår ringde jag till vårdcentralen för jag hade ont i halsen. Mina tvillingpojkar som har skickat runt halsfluss till varandra verkade också påverkade och speciellt min ena pojkes hals såg inte alls trevlig ut. Jag ringde och var först i kö, jag vet inte hur länge, så jag tryckte in mitt telefon nummer så att vårdcentralen kunde ringa upp mig när dom hade tid. Jag ringde inte klockan 8 på morgonen så jag förmoda att dom var upptagna. Så min telefon ringde efter en stund och jag svarar: Hej det är Gabriella. Svaret jag får som var så himla likgiltigt var: Ja, du hade ringt!? Hon var så nochalant i telefonen så det var helt otroligt. Hon presenterade varken sig själv eller vårdcentralen. Jag sa att jag sedan dagen innan hade haft ont i halsen. Mina ena pojke hade vita prickar i halsen och var jätte röd dessutom hade han klökts under två-3 dagar. Min andra pojke var bara röd i halsen men jag hade så svårt att se.
Hon tyckte inte att jag behövde komma och ta prov för det var säkert inte lönt och fortsatte att vara nonchalant och hon hade inte alls en trevlig ton. Jag sa att mina barn har smittat runt detta och har haft problem med både halsfluss och öroninflammationer. Nej då var hon minsann tvungen att prata med läkaren för dom hade inga tider. Sen när hon kom till luren igen så sa hon att ni kan komma klockan 1 och ta halsprov, sen får ni gå igen.
Vi kom dit och jag kände mig lättad över att vi fått en tid och att vi skulle slippa att behöva prata med henne igen. Men när jag satte mig ner och skulle anmäla mig så kom hon springandes och praktiskt taget slog näven i bordet hos den stackars sekreteraren som just skrivit in mig och hade min lapp färdig. Men damen lade handen över lappen och sa:NEJ! Dom ska inte skrivas in för är det så att proverna är negativa så vill inte läkaren träffa dom. Sekreteraren sa: Ja, men mamman får vi väl iallafall skriva in? Men det skulle hon inte.
Vad trevlig sa jag, att vi bara kunde sätta oss vid labb och vänta och orkade knappt ta in det hon sa.
Personalen på labb kände igen oss genast och vi får alltid samma varma välkommande. Då sa jag ifrån att jag har tyvärr aldrig blivit bemött på ett sånt här hemskt sätt. Dom tyckte det var så himla tråkigt och sa att jag kunde göra ett klagomål direkt till chefen. Jag höll gråten i halsen tillbaka och sa att jag inte orkade.
Halsproven tagna och min ena pojkes var positivt även om det visade svagt. Men som lab personalen sa: Positivt är positivt, så då ska han ha behandling. Lab personalen sa att om det skulle bli värre för oss andra så var det bara att ringa och få en tid.
Under natten fick jag mer ont i halsen och nu imorse hade jag vita prickar i halsen. Så jag ringde och samma person svarade. Nej nu får du faktiskt ta och lugna dig om du bara hade känningar sedan igår. Men jag rättade henne och sa att detta är mer än andra dagen. Men det spelade ändå ingen roll. Då sa jag att min pojke hade testat povititv. Men det var bara svagt sa hon. (får hon verkligen lov att säga så?)
MEN!? Positivt är positivt! Och hon som ville neka vård till min 1 1/2 årige son som hade halsfluss från början. Så jag fick helt enkelt ingen tid.
Jag känner fastän detta långa mail att mycket är osagt men har fått fram det jag anser viktigast.
Jag har ALDRIG känt mig så dömd som ung mamma som jag gjorde då. Jag tyckte det var fruktansvärt. Tro mig, att som ung mamma och dessutom tatuerad så får jag många dömande blickar och kommentarer dagligen. Men detta slog allt. Och tycker det är hemskt att en som jobbar i vården inte har någon empati, speciellt för barnen. Och att hon inte en enda gång kunde be oss avvakta. Utan det var bara: Nej. Inte en enda gång kunde hon säga trevligt eller lugnande att ring imorgon om det känns värre. Eller om din andra pojke får problem.
Tyvärr kan jag inte säga hennes namn för inte en enda gång presenterade hon sig, varken igår eller idag. Men det ska ni väl kunna se i min datajournal, vem som tog mitt samtal.
Jag vill även tillägga att detta är inte första gången hon är arrogant och otrevlig. Detta är en av många, men detta slog allt.
Jag är hemskt besviken!
Jag heter Gabriella Jönsson och har tyvärr ett klagomål riktat mot fagerängens vårdcentral. Jag är väldigt besviken på det mottagnade jag fick och ALDRIG har jag blivit så hemskt bemött som jag blev både igår och imorse.
Igår ringde jag till vårdcentralen för jag hade ont i halsen. Mina tvillingpojkar som har skickat runt halsfluss till varandra verkade också påverkade och speciellt min ena pojkes hals såg inte alls trevlig ut. Jag ringde och var först i kö, jag vet inte hur länge, så jag tryckte in mitt telefon nummer så att vårdcentralen kunde ringa upp mig när dom hade tid. Jag ringde inte klockan 8 på morgonen så jag förmoda att dom var upptagna. Så min telefon ringde efter en stund och jag svarar: Hej det är Gabriella. Svaret jag får som var så himla likgiltigt var: Ja, du hade ringt!? Hon var så nochalant i telefonen så det var helt otroligt. Hon presenterade varken sig själv eller vårdcentralen. Jag sa att jag sedan dagen innan hade haft ont i halsen. Mina ena pojke hade vita prickar i halsen och var jätte röd dessutom hade han klökts under två-3 dagar. Min andra pojke var bara röd i halsen men jag hade så svårt att se.
Hon tyckte inte att jag behövde komma och ta prov för det var säkert inte lönt och fortsatte att vara nonchalant och hon hade inte alls en trevlig ton. Jag sa att mina barn har smittat runt detta och har haft problem med både halsfluss och öroninflammationer. Nej då var hon minsann tvungen att prata med läkaren för dom hade inga tider. Sen när hon kom till luren igen så sa hon att ni kan komma klockan 1 och ta halsprov, sen får ni gå igen.
Vi kom dit och jag kände mig lättad över att vi fått en tid och att vi skulle slippa att behöva prata med henne igen. Men när jag satte mig ner och skulle anmäla mig så kom hon springandes och praktiskt taget slog näven i bordet hos den stackars sekreteraren som just skrivit in mig och hade min lapp färdig. Men damen lade handen över lappen och sa:NEJ! Dom ska inte skrivas in för är det så att proverna är negativa så vill inte läkaren träffa dom. Sekreteraren sa: Ja, men mamman får vi väl iallafall skriva in? Men det skulle hon inte.
Vad trevlig sa jag, att vi bara kunde sätta oss vid labb och vänta och orkade knappt ta in det hon sa.
Personalen på labb kände igen oss genast och vi får alltid samma varma välkommande. Då sa jag ifrån att jag har tyvärr aldrig blivit bemött på ett sånt här hemskt sätt. Dom tyckte det var så himla tråkigt och sa att jag kunde göra ett klagomål direkt till chefen. Jag höll gråten i halsen tillbaka och sa att jag inte orkade.
Halsproven tagna och min ena pojkes var positivt även om det visade svagt. Men som lab personalen sa: Positivt är positivt, så då ska han ha behandling. Lab personalen sa att om det skulle bli värre för oss andra så var det bara att ringa och få en tid.
Under natten fick jag mer ont i halsen och nu imorse hade jag vita prickar i halsen. Så jag ringde och samma person svarade. Nej nu får du faktiskt ta och lugna dig om du bara hade känningar sedan igår. Men jag rättade henne och sa att detta är mer än andra dagen. Men det spelade ändå ingen roll. Då sa jag att min pojke hade testat povititv. Men det var bara svagt sa hon. (får hon verkligen lov att säga så?)
MEN!? Positivt är positivt! Och hon som ville neka vård till min 1 1/2 årige son som hade halsfluss från början. Så jag fick helt enkelt ingen tid.
Jag känner fastän detta långa mail att mycket är osagt men har fått fram det jag anser viktigast.
Jag har ALDRIG känt mig så dömd som ung mamma som jag gjorde då. Jag tyckte det var fruktansvärt. Tro mig, att som ung mamma och dessutom tatuerad så får jag många dömande blickar och kommentarer dagligen. Men detta slog allt. Och tycker det är hemskt att en som jobbar i vården inte har någon empati, speciellt för barnen. Och att hon inte en enda gång kunde be oss avvakta. Utan det var bara: Nej. Inte en enda gång kunde hon säga trevligt eller lugnande att ring imorgon om det känns värre. Eller om din andra pojke får problem.
Tyvärr kan jag inte säga hennes namn för inte en enda gång presenterade hon sig, varken igår eller idag. Men det ska ni väl kunna se i min datajournal, vem som tog mitt samtal.
Jag vill även tillägga att detta är inte första gången hon är arrogant och otrevlig. Detta är en av många, men detta slog allt.
Jag är hemskt besviken!
... When i´m thinki´n of you <3
Emil är iväg en stund såhär på kvälls-kvisten med sin lillebror Filip och tittar på hans nya lägenhet. Så nu sitter jag här och har makten över huset och tittar förståss på TV, någon kärleks film som han absolut inte skulle vilja se.
Våran del av dagen spenderade vi i snogeholm och fiskade lite. Vi hade det så himla mysigt och trevligt. Barnen badade både med och utan kläder.
Dagis inskolningen förskrider och allt går som det ska. Jag har inhandlat lite kläder till barnen som förmodligen kommer komma till nytta. Speciellt överdragsbyxorna jag köpte. Nya skor dessutom. Blev en hel del pengar som försvann, när man behöver dubbel uppsättning av allt. Sen ska där alltid vara lite extra kläder med. Men jag ser väl inga större problem med det sålänge det finns pengar på kontot, för jag ÄLSKAR att shoppa!!!!!
Mina tabletter börjar nog göra en hel del med min lilla hjärna. Jag känner att jag mer och mer tar vara på tiden och hinner med att njuta av den på ett helt annat sätt. Jag känner mina barn på ett annat sätt med. Jag ser dom på ett annat sätt. Jag har alltid älskat mina barn och jag har inte tyckt illa om dom på något vis. Men jag känner änumer kärlek. Over the top.
Nej nu avslutar jag för ikväll.
Morgonen började helt underbart och hoppas denna dagen kommer avslutas på samma underbara sätt.
<3
Våran del av dagen spenderade vi i snogeholm och fiskade lite. Vi hade det så himla mysigt och trevligt. Barnen badade både med och utan kläder.
Dagis inskolningen förskrider och allt går som det ska. Jag har inhandlat lite kläder till barnen som förmodligen kommer komma till nytta. Speciellt överdragsbyxorna jag köpte. Nya skor dessutom. Blev en hel del pengar som försvann, när man behöver dubbel uppsättning av allt. Sen ska där alltid vara lite extra kläder med. Men jag ser väl inga större problem med det sålänge det finns pengar på kontot, för jag ÄLSKAR att shoppa!!!!!
Mina tabletter börjar nog göra en hel del med min lilla hjärna. Jag känner att jag mer och mer tar vara på tiden och hinner med att njuta av den på ett helt annat sätt. Jag känner mina barn på ett annat sätt med. Jag ser dom på ett annat sätt. Jag har alltid älskat mina barn och jag har inte tyckt illa om dom på något vis. Men jag känner änumer kärlek. Over the top.
Nej nu avslutar jag för ikväll.
Morgonen började helt underbart och hoppas denna dagen kommer avslutas på samma underbara sätt.
<3
Inskolning
Idag har barnen varit på dagis för allra första gången. Det gick underbart bra & tackar min mamma för hjälpen, som sprang runt efter barnen medans jag satt med barnens mentor och fick information.
Barnen stormtrivdes <3
Innan dagis rensade vi i rabatterna här. Har dragit i nästan allt. Så mycket mög som ska bort. Bra börjar det bli iallafall :)
Imorgon är det dagis igen. Klockan halv nio :)
Kraaam
Barnen stormtrivdes <3
Innan dagis rensade vi i rabatterna här. Har dragit i nästan allt. Så mycket mög som ska bort. Bra börjar det bli iallafall :)
Imorgon är det dagis igen. Klockan halv nio :)
Kraaam
Good and very very bad
Efterlysning på två underbara hundar!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Stulna hane och hona. Tror det är amstaff. Dom som stal hundarna lämnade tikens valpar!!!
Sanna Ahlm på facebook, snälla hjälp henne!!
Imogon börjar barnens inskolning på dagis. Yeeey :) Det känns så spännande! Har fjärilar i magen. Mina kära sovande barn vet inte vad som väntar dom.
Idag har vi haft en dag full med skapande. dom har målat med fingerfärgeroch kritor. Sen fick dom lite bokmärken och klisermärken att sätta på sin stora fina tecking.
Sen är det livet på BB som gäller för mig. :)
Sanna Ahlm på facebook, snälla hjälp henne!!
Imogon börjar barnens inskolning på dagis. Yeeey :) Det känns så spännande! Har fjärilar i magen. Mina kära sovande barn vet inte vad som väntar dom.
Idag har vi haft en dag full med skapande. dom har målat med fingerfärgeroch kritor. Sen fick dom lite bokmärken och klisermärken att sätta på sin stora fina tecking.
Sen är det livet på BB som gäller för mig. :)
Regn regn regn
Albins operation gick jättebra! Han somnade efter en stund, utan tårar. På uppvaket aldeless groggig, tog han syremasken över näsan och munnen och skulle andas lite till, mitt lilla hjärta <3 Vi har redan märkt skillnad. När vi kom hem blev han ganska ledsen när leksakerna gjorde ljud. Han hör betydligt bättre nu.
Anledningen för att jag inte har skrivit är för att jag varit så förbannat trött!!!!
Börjar få styr på vardagen med min nya medicin. Den verkar ialf funka.
Barnen ligger i sängen och sover i detta sjuka oväder. Jag håller koll så inte vattnet kommer in i huset. Emil är ute och jobbar med översvämningar..
Dags att gå runt huset och kolla så vattnet inte har stigit ännu mer.
Kram på er
Gjort
Väl på vårdcentralen så tyckte min läkare inte att jag skulle få kramplösande. Papaverin som det heter. Det finns så mycket allvarliga biverkningar dessutom beroende framkallande. Hon tyckte jag skulle fortsätta med min inolaxol medicin. Hon frågade hur jag mådde. För ens psykiska hälsa gör en stor roll om hur magen beter sig. Minsta lilla stress eller ångest gör så att magen krampar när man har IBS. När hon då undrade hur jag mådde så kom såklart allt fram. Allt blev bara så överväldigande och jobbigt. Fick antidep medicin. Får se hur den funkar..
Jag hoppas innerligt att jag kommer bli mitt gamla jag. Den glada spralliga istället för den tråkiga, trötta och sura.
Jag vill se livet med andra ögon och ha ett leénde på läpparna när jag tänker på det. Jag vill vara glad åt allt!
Jag känner mig verkligen hoppfull.
Hon förstod inte att inte någon gett mig medicin eller ens föreslagit det, när det var så självklart av alla år som jag mått dåligt och sen när jag har dessa toppar.
Har precis ätit lite makaronen och stekt falukorv. Vi var för trötta och orkade inte laga något "riktigt". Men anyway så klarade jag av att äta lite.
Innan jag lägger mig ska jag ta min nya medicin. I hopp om att allt ska bli bra. Men det är dock att hålla ut för den första veckan eller två så går man ofta lite längre ner i depressionen än vad man var från början. Sen så går det uppåt. Efter tre veckor så mår man ofta som man borde. Men ska fortsätta i minst tre månader, gärna sex månader.
Anledningen till att man blir deprimerad var att kroppen inte utsöndrar ett visst ämne. Fattas det så blir man helt enkelt ledsen och less. Men kan även vara brist på kalcium och något annat. Så tog lite blodprov men får inte svaren på de försen någon vecka framåt. Brist på det gör också att man blir deprimerad.
Tack för mig
Augusti
Lördagen spenderades dels hemma hos mina föräldrar och sen bar det av till gislöv marknad. Hittade inget speciellt och barnen tyckte inte heller det var så spännande att sita i vagnen. Alla mannar satt i öltältet mest av tiden.
Jag och Theresé gick hem till oss, tillsammans med barnen. Ganska sent så kom Emil och Daniel..
Dom sov och åkte igår förmiddags. Trevligt att ha dom här.
Igår körde vi först till barnens farmor och farfar och hälsade på. Farmor mådde bättre och har fått komma hem på permis. Men hon var så himla trött och mådde förståss inte riktigt bra.
Jag, Emil och barnen gick en liten runda på marknaden som var mycket lugnare en söndag.
Barnen sitter nu och tittar på meckar micke. Emil krabbar med telefonen. Jag sitter här och skriver och väntar tills tiden är inne där jag ska göra vid mig och göra mig iordning sen bär det av till vårdcentralen för min del. Ska prata om annan medicin med min läkare. Så vi får se hur det går. Har provat kramplösande vilket hjälpte avsevärt. Som min svägerska hade, som med har IBS.
Jisses. NU är det aúgusti och barnen börjar på dagis den 19:e :)
Jag och Theresé gick hem till oss, tillsammans med barnen. Ganska sent så kom Emil och Daniel..
Dom sov och åkte igår förmiddags. Trevligt att ha dom här.
Igår körde vi först till barnens farmor och farfar och hälsade på. Farmor mådde bättre och har fått komma hem på permis. Men hon var så himla trött och mådde förståss inte riktigt bra.
Jag, Emil och barnen gick en liten runda på marknaden som var mycket lugnare en söndag.
Barnen sitter nu och tittar på meckar micke. Emil krabbar med telefonen. Jag sitter här och skriver och väntar tills tiden är inne där jag ska göra vid mig och göra mig iordning sen bär det av till vårdcentralen för min del. Ska prata om annan medicin med min läkare. Så vi får se hur det går. Har provat kramplösande vilket hjälpte avsevärt. Som min svägerska hade, som med har IBS.
Jisses. NU är det aúgusti och barnen börjar på dagis den 19:e :)
