mommysmonster

Väl på vårdcentralen så tyckte min läkare inte att jag skulle få kramplösande. Papaverin som det heter. Det finns så mycket allvarliga biverkningar dessutom beroende framkallande. Hon tyckte jag skulle fortsätta med min inolaxol medicin. Hon frågade hur jag mådde. För ens psykiska hälsa gör en stor roll om hur magen beter sig. Minsta lilla stress eller ångest gör så att magen krampar när man har IBS. När hon då undrade hur jag mådde så kom såklart allt fram. Allt blev bara så överväldigande och jobbigt. Fick antidep medicin. Får se hur den funkar..

Jag hoppas innerligt att jag kommer bli mitt gamla jag. Den glada spralliga istället för den tråkiga, trötta och sura.
Jag vill se livet med andra ögon och ha ett leénde på läpparna när jag tänker på det. Jag vill vara glad åt allt!

Jag känner mig verkligen hoppfull.


Hon förstod inte att inte någon gett mig medicin eller ens föreslagit det, när det var så självklart av alla år som jag mått dåligt och sen när jag har dessa toppar.

Har precis ätit lite makaronen och stekt falukorv. Vi var för trötta och orkade inte laga något "riktigt". Men anyway så klarade jag av att äta lite.

Innan jag lägger mig ska jag ta min nya medicin. I hopp om att allt ska bli bra. Men det är dock att hålla ut för den första veckan eller två så går man ofta lite längre ner i depressionen än vad man var från början. Sen så går det uppåt. Efter tre veckor så mår man ofta som man borde. Men ska fortsätta i minst tre månader, gärna sex månader.

Anledningen till att man blir deprimerad var att kroppen inte utsöndrar ett visst ämne. Fattas det så blir man helt enkelt ledsen och less. Men kan även vara brist på kalcium och något annat. Så tog lite blodprov men får inte svaren på de försen någon vecka framåt. Brist på det gör också att man blir deprimerad.

Tack för mig