Alla sjuka, utom pappsen. Som vanligt.

Lite svårt att komma tillbaka terkligheten när barnen gnäller, är sjuka, inte vill sova. Man lever i en dimma i ett ständigt snurr. Man får inget perspektiv på vardagen och man blir helt enkelt fast. Visst att livet fortsätter men det står ju ändå still, för man ser inte omvärlden.

Barnen hamnade just i sängen, men nallar och nappar. Dom är så fruktansvärt förkylda så dom vill absolut inte ligga ner och sova. Efter en massa valna nätter, där barnen skiftar om att vakna så är man lagom mör och utmattad. Även om Emil hjälpt till mer nu under helgen så är jag ändå utmattad.

Idag måste vi städa, Emil klipper gräset sen till Smyge och klippa. Sen göra vid oss och komma här ifrån och åka till barnens farmor och farfar. Om dom låter oss komma vill säga, för barnen är inte kärnfriska här direkt.

Nu tystnade nog fan barnen så jag ska röja här, kvickt som attan och sen slänga mig i sängen på min spikmatta.

Först ska min fästman få sig en kyss.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0