mommysmonster

Jag var förbannad, ledsen och hemskt trött på livet. Det vände på två röda efter dom otroligt idiotiska, dömmande meningarna och kommentarerna. Efter att all gråt var slut och tankarna tomma så gick jag och lade mig i sängen. Emil kom in när han tyckte det var dags att sova. Han kramade om mig och det ville jag absolut inte. Han tog tag i mig, stäng inte mig ute älsklig.. Han kramade mig hårt och pussade mig på pannan. JAG FINNS HÄR FÖR DIG!

Jag kände att han förstod genom hans sätt att greppa mig. Jag kände styrkan i hans röst. Hans allvarlighet. Fastän att han tittade upp i taket så kände jag att han stirrade på mig. Som om orden kom från hans varma hjärta och flög rakt in i mitt. Jag trodde inte jag brydde mig. Men aldrig har jag trott på honom så mycket som jag gjorde då. Han var totalt allvarlig och jag fick höra det som jag verkligen behövde höra. Men jag visste det bara inte.

Det sa bara klick och jag är som nyförälskad <3