Skönhet i oändligheten
Vem vill inte vara vackrast. Vara det man själv känner är vackert. Att trivas med sig själv, fullständigt. Att känna sig bekväm med sig själv. Utan att behöva utstå alla dessa kommentarer. Att bara få vara sig själva, så som man vill vara. Att världen är en sådan plats där man inte kan få vara just sig själv, få trivas med sig själv, att kunna älska sig själv.. Man vill kunna vara den man är, fullt ut. Att inte behöva känna att man måste stänga in sig i ett skal. Skal av trygghet. För att man inte vågar vara vacker.
Borde man inte få gå, så långt man vill, bara för att få känna sig vacker? Har inte alla människor den rätten, att få känna sig vackra, hur dem än vill se ut. Fastän att det inte må se vackert ut i dina ögon. En absurd skönhet är kanske älskvärd för någon annan. Är det inte tid att alla öppnar ögonen & accepterar. Även om det är bläck, skrot, pärlor, svart, vitt, stort, litet.. Visst är vi värda att se ut som vi vill, så länge vi känner oss vackra?
Alla vill väl kunna gå ut & vara stolta över sig själv. För mig räcker den "inre skönheten" helt enkelt inte till. Mitt inre är kanske inte så fint. Det räcker iallafall inte för mig. Vad jag, eller någon annan gör med sin egen kropp är ens egen ensak. Ens privata målarduk. Man kan skapa, ändra & förändra för alltid.
Vacker, fin, attraktiv, sexig, snygg, het, - kalla det vad du vill., Alla förtjänar det.
Spruta in så mycket gift du vill i din kropp, hur mycket silikon du vill, omplacera ditt fett, ta bort, ersätt, skär & snitta, förminska, förstora, avlägsna.. Så länge du känner dig vacker!
Hur mycket smicker du än får, så kommer det inte att räcka till. Förändra ditt yttre tills du är nöjd. Precis som ditt inre ständigt förändras. Våga vara dig själv. Våga leva med dig själv, våga leva vacker!
