Update!
Det är väl dags att uppdatera lite.. Det är så himla mycke jag missat att skriva.. Men jag orkar inte med en hand att skriva med. Det går ju sjukt slött! Nu har jag dessutom mer ont igen för jag har mått mindre gips. Lite ostabilt & så. Men sjuukt skönt att kunna böja armvecket! Den 21.e december försvinner gipset helt!
Snart är det dags för barnen att bli vacc mot svininfluensan. Sixten ska dessutom klippa tungbandet.. Stör mig på läkarna som fan. Tänk om dom kunnat lyssna på mig!?
Jag har om ett tag tid till astma/KOL & ska ta prover.
Väntar även på att kuratorn ska kontakta mig. Får se om det gör någon nytta.. Jag hoppas det. För nu känns de som om man precis kommit hem från BB. När jag fick förlossningsdepression. Jag är helt bölig, oron kryper sig på jämnt & ständigt, kan inte gå vidare i livet från olika delar av mitt förflutna. Dessutom har gispet & orörligheten bidragit till detta. Att inte kunna ta i sina barn, att inte kunna bädda ner dem i sängen, eller byta blöja. Att se Emil stå i allt själv. Så fort han blir irriterad så bryter jag ihop. För jag står helt maktlös!
Mitt dåliga självförtroende är helt löjligt.
Jag har dock märkt efter 8 år, jag klarar inte av detta själv.
Tänkte ta ett foto eller två, men kameran är full av Filips bil bilder, så de får vara!
Är själv med barnen nu, Emil är & tar sprutan nu.. Måste säga att detta går inte så bra!
Ni kan då inte gissa hur lång tid det tog för mig att skriva detta
haha
Rock is love
