Seger!

Dagen började lika dåligt som gårdagen slutade. Emil & jag var fortfarande arga på varandra. Vi började prata bara lite sådär när Filip va här. Typ ; ska du ha kaffe osv.. Inga komplicerade saker. Men det lättade på stämmingen enormt. Sedan började vi prata om jag skulle starta eget (nagelstudio), sen efter jag är färdig utbildad..

Iallafall så körde Filip hem efter en stund, efter dom hade blivit färdiga.

Jag hade lagt Sigge på en filt på golvet & hade Albin uppe ( eller om de va tvärt om) .. Iallfall så kom Emil in & jag satt & skrattade för dem var så himla glada, vilket gjorde att både jag & Emil log åt barnen. Den glädjen försvann inte när vi började prata & jag sa att dem var så glada för sitt babygym med ljud & blinkande lampor, skrattar & slår för allt i världen. Sen sa jag till Emil bara sådär, kan inte vi prata vi kan inte ha det såhär.. Ja det kan vi sa han..

Jag lättade på mitt hjärta & han erkände att han hade gjort fel & prioriterat fel. Att han hade varit jätte sur, arg & orolig. Detta var ingen dålig ursäkt för Emil var riktigt ledsen. Han var ännu mera ledsen för att han inte hade kommit till mig & pratat om det. Jag sa att jag kände precis som innan. Att han hade gjort fel, även om jag visste anledningen. jag blev lite besviken att han inte hade kommit till mig, jag vill ju stötta honom & jag har försökt att prata om detta, försöka få ur honom vad han känner (angående detta som jag inte tänker nämna). Han har inte velat prata om det, men som jag har försökt. Han är väl medveten om hur han har betett sig. Han är så pass ärlig att han inser att han gjort fel, & att han nästa gång ska komma till mig & prata istället för att bli arg på mig.

Vet man inte hur man ska hantera vissa saker så blir det lätt såhär. Det gjorde mig ledsen & besviken att han inte kom till mig, vi har ju alltid kunnat prata om allt. Men detta är en stor sak & jag förstår mycket väl, att det är ingen lätt match att prata om för det öppnar upp så mycket känslor, det är en känslig sak  de hära.

Jag förstår honom, jag accepterar & förstår att det är svårt för honom.
Men jag tycker verkligen inte att det är okej att han beter sig så för det.
Men när han lär sig att konfrontera detta i fråga & känner sig redo,
så kommer han komma till mig i fortsättningen.
Vi har alltid varit öppna, kunnat prata om allt.
Allt är inte tipp topp, men absolut inte fy skam.

Det var allt för denna gång.

God natt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0