mommysmonster

Blev just påmind om sådant som är trist. Sådans som bara letar sig in i ens djupa mörka rum för att svälja en hel. När jag var hos mina föräldrar så visade vågen ännu mindre än förra gången. Positivt mot negativt och hur jag än vrider och vänder på det så vet jag inte riktigt vad det är. Kanske börja jag med falla in i mina gamla fotspår, dit jag absolut inte vill falla. Det krävs inte mycket för att jag ska vara underviktig. Och saken är ju just den, jag vill ju inte. Jag vill inte vara underviktig. Att falla tillbaka in i den svåra tuffa kamp. För en kamp är just vad det är. Och för mig har det varit på liv och död. När jag faller lågt i vikt så kommer jag in i mina gamla mönster och jag faller just handlöst tillbaka. Att välja mellan liv och död är svårt, speciellt när man inte väljer av sin egen vilja att leva utan för andras, just för dom som vill ha en i livet och man väljer att leva för dom.

Snart dax att göra mat. Undrar om barnen kommer äta. Dom åt inget på dagis idag. Här hemma har dom fått välling för jag får inte i dom något annat.

Så skönt det var att få gå ifrån dagis en stund. Vi har haft det jobbigt här hemma.

Natten efter efter krupp-anfallet så vaknade Albin vid 11 tiden och jag fick inte honom till att sova försen klockan var fem på morgonen. Emil var ju trött sedan besöket på akuten och skulle ju jobba. Så han behövde verkligen sova <3
 

Imorgon åker jag kanske till stan en runda medan barnen är på dagis. Får se... Kanske beställa tid till klippning.

Måndagen den 13.de är det dags för operation nummer två i vänster handled. Ja, vad ska man säga?

Förresten, någon som skulle vilja förnya min blogg lite?