mommysmonster

I make all man smile
I only smile back to mine


Barnen sover gott nu. Dagen har varit lång & jag är otroligt nog fortf vaken. Vi har infört lite andra rutiner i barnens vardag. Med måltiden & sovstunder. Så nu är det till att vänja dem vid detta nya, sen går det nog bättre. Dem sover mer nu, äter mer, mellanmål. Så det går bra. Men är vana vid att sova direkt efter frukost efter 8. Sen vill jag att dom ska sova senare, två gånger.. Så det har blivit lite omständigt. Men snart så blir det nog rätt med tiderna. Dem vänjer sig & lär sig fort.

Albin var så trött att han somnade i sin gåstol. Helt väck var han. Så himla trött. Jag & Emil garvade som satan. Han är då världens sötaste Albin!

Sixten, som alltid har velat vara vaken hela tiden, har nu med dessa nya rutiner, gått med på att bara bli nerlagd i sängen & somnar efter en stund. Visst går det inte superbra alla gånger. Men sån skillnad det är. Bara att vi får 30 minuters lugn gör så himla mycket. Det är så sjukt. Men jag är ändå så pass död att jag somnar innan nio annars.

Men jag ska ju med vänja mig vid dessa nya rutiner.

Idag har vi bara varit hemma & segat. Jag har inte gjort vid mig alls. Har duschat, dragit på mig myskläder, snott in håret i en knut, sen tyckte jag att det räckte.. 

Men imorgon så är det in till stadá & klippa & färga håret som gäller för mig. Sen är det till BM, som vi ska, om jag nu hinner följa med. Vi får väl se. ..

Jag har varit på röntgen & UL på magen. UL visade dock ingenting. När hon sa det började jag nästan böla. Jag frågade henne om hon var säker, eller om hon skojade.
 - Nej tyvärr jag hittade inget..
Så nu väntar jag på att min läkare från vårdcentralen ska höra av sig. Om det blir telefontid eller om det blir möte vet jag inte. Gallan är det inte jag har problem med, där va inga stenar, men hon sa att det kunde ha varit grus som hade kommit ut & då är man öm jätte länge under revbenen. Men av min läkare ska berätta hur min röntgen gick. Det är jag spänd på. Så kanske njursten.. jag så att läkarna pekade på skärmen & så. Men det var kanske inget så direkt. Dom kanske bara pekade & sa, - Där är njuren. Typ..

Jag hoppas innerligt att det kommer visas något. För jag orkar inte med detta mer. Jag kan inte med det. Detta tar över ens liv. Man kan inte leva normalt med detta. Tyvärr har jag lärt mig, att leva med smärtan. Att inte prata om den. För att inte oroa andra människors öron. Eller få svaret att det säkert inte är något. När jag väl klagar, då är det illa. Då har jag jäävligt ont. Annars kan jag lika gärna hålla masken & hålla det för mig själv. Så slipper jag klaga.

Jessica ringde innan. Hemma med lillkillen. Han kunde inte ha strl 50. Han är för stor. Han är dock pytte & jag tycker inte jag kan minnas att mina monster varit så små. Dock kollade jag i Sixtens & Albins böcker om tillväxt. När Sixten vägde 4 kilo, ungefär lika mycket som Elias väger nu, så var Sixten 2 månader & 1 vecka. Helt sjukt. Men jag kommer ihåg när han låg i Emils hand. Hans huvud låg mot hans ring & lillfinger & hans lille lille rumpa var fort inne i handflatan. Så jo, han var liten. Ganska precis hälften av Elias. Men jag känner att jag inte kunde ta del av det. Pgr av att det blev kjejsarsnitt. Jag hade så ont. Att sen ha tryck hela tiden när dem skulle ammas eller ligga hos en.. Det blev ganska jobbigt & gjorde såå ont. Så jag känner att jag missade det där mysiga, lära känna varnadra & pussa & mysa lite till.. Men jag älskar dem lika mycket för det.

Nu vill Emil mysa.. Han satte precis igång en film.. Om jag gissar rätt är det en action film.. Im sure!

Rock is love
Peace