Hopplös livlös
Skulle hitta lite kläder på Entré i Malmö idag. Bla en finare badräkt, eller linne med trosor. Jag hittade vääärldens finaste, massor, i rätt storlek!! När jag väl skulle prova så insåg jag snabbt att det var för litet, allt va för litet! Inga större storlekar. Min gnista jag en gång hade, hade då, den försvann så jävla fort. Jag trodde inte, aldrig att jag skulle känna mig tjock igen. Inte efter alla mina år med svåra ätstörningar. Efter det ville jag bara hem. Jag började först gråta väl inne i bilen. Jag kännde mig så, så missnöjd, ledsen & helt förstörd. Jävla helvete! Jag har inget hopp inom mig själv, hur kunde det försvinna så fort!? Jo för att jag har blivit tjock! Fy fan vad jag är missnöjd med mig själv. Såg en massa shorts, bikinis, fina underkläder, kjolar.. Sånt som jag nu har gett upp, för jag känner mig så äcklig när jag tar de på mig, så de bara ryker av igen. Jag skulle ALDRIG få föe mig att sätta på mig ett par korta shorts eller bikini, absolut inte bikini! Just nu har jag inget på min kropp som jag gillar, inget! Titta inte på mig, rör mig inte, prata inte ens med mig!
Nu är det slut med mina dåliga vanor. Inget mer godis, ingen läsk, inte mycket mat, stränga rutiner, träna.. Jag vet att jag kan. Jag vet att jag kan hålla hungern. Jag vet att jag klarar det. Jag ska gå ner minst 8kg, då väger jag 54. Hur ska jag kunna trivas i denna kroppen när jag en gång vägde så sjukt lite!? Jag drar inga gränser för min viktminskning, alla medel får andvändas, må hända vad som vill. Jag bryr mig inte, såhär tänker jag inte se ut!
Inget får mig att bli glad. Det går inte att täcka kroppen av tatueringar, det får mig inte att bli mera nöjd. Visst är det konstverk på min kropp, men själva målarduken är ett helvete!
Jag har så mycket känslor inom mig. Men va fan ska jag göra? Emil begriper ju inte. Han har inte ens tatt upp att jag grät i bilen, har gråtit många gånger efter det, men de vet nog inte han... Orka bry sig..
Han som tjatade ( förr ), om att jag var så smal, såg så bra ut,- en smal flickvän.
Detta är inte jag!
Nu är det slut med mina dåliga vanor. Inget mer godis, ingen läsk, inte mycket mat, stränga rutiner, träna.. Jag vet att jag kan. Jag vet att jag kan hålla hungern. Jag vet att jag klarar det. Jag ska gå ner minst 8kg, då väger jag 54. Hur ska jag kunna trivas i denna kroppen när jag en gång vägde så sjukt lite!? Jag drar inga gränser för min viktminskning, alla medel får andvändas, må hända vad som vill. Jag bryr mig inte, såhär tänker jag inte se ut!
Inget får mig att bli glad. Det går inte att täcka kroppen av tatueringar, det får mig inte att bli mera nöjd. Visst är det konstverk på min kropp, men själva målarduken är ett helvete!
Jag har så mycket känslor inom mig. Men va fan ska jag göra? Emil begriper ju inte. Han har inte ens tatt upp att jag grät i bilen, har gråtit många gånger efter det, men de vet nog inte han... Orka bry sig..
Han som tjatade ( förr ), om att jag var så smal, såg så bra ut,- en smal flickvän.
Detta är inte jag!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Men snäckan lilla tänk på att du har fött två små underbara pojkar !!
Den kropp du hade innan de kommer, tro mig.
kramar om!!
Postat av: Anonym
Du är tvåbarns mamma!
Din krop förändras efter ha varit gravid.
Du verkar ha en man som älskar dig och två små ursöta pojkar, varför ens slösa din enargi på ditt utsende när du har allt som många vill ha!
har tyckt att du verkar vara en toppen tjej tills jag läste detta. förstår inte ditt tankesätt alls!:/
Trackback
