mommysmonster

Mycket att göra. Idag ska maten lagas. Namnkalas imorgon.

Gislöv marknad i eftermidda.


Huuugs

Sitter & tänker på vad jag ska göra. Göra för att bli frisk. Vad jag ska berätta om. Ska jag berätta om allt? Min histora vid 20 års ålder är otroligt lång. Nu kan jag knappt bärga mig till att ringa det avgörande samtalet till ett möte, där jag sedan kanske till & med kan bli frisk. Ja, frisk. Jag anser mig själv som sjuk. Jag vet att jag är sjuk & att psykologen, eller vem som kommer att hålla med om det. Det blir ingen nyhet för mig inte. Jag ser en väg som inte längre är spärrad. Jag vill ha hjälp, äntligen får jag väll säga. Innan har jag bara varit tyst & döljt mitt förflutna, mitt gamla liv.

Igår satt jag & Emil i köket & byggde pussel. Jag frågade, om han visste varför jag ville gå till en psykolog. För att se om han förstod & ifall jag behövde berätta lite mer för honom. Han rabblade & rabblade, både rätt & fel saker. Så jag förklarade lite mer för honom & det blev en "aha upplevelse" för honom. Han förstod verkligen. Han sa till mig att han blev glad för att jag äntligen ska söka hjälp. Han sa en massa saker. Att jag inte behövde känna så som jag gör. Men jag förklarade att jag känner verkligen så, det hjälper inte vad han än säger, men ändå av någon anledning behöver jag höra det. Saker som komplimanger osv. Även om jag inte tar det åt mig. Jag behöver ju honom & jag får all hjälp jag kan få av honom. Men tyvärr räcker det inte till. Jag söker hjälp för mig, för honom & vårt förhållande & för våra barn.

Tänk om man någon gång skulle kunna vara ens lite nöjd med sig själv. Inte vara trött hela tiden. inte arg, inget självhat & kanske är all min smärta från en depression. Det var inte reumatism, tack & lov. Men jag vet inte vad det är.. Kanske beror de pgr av det, men det kan lika väl vara någon annan sjukdom.

Jag vill kunna gå vidare, men det går inte.

Fastän jag har barn kan jag må dåligt. Faktum är att jag mår väldigt dåligt & mitt självförtroende sviker mig. Nu har jag klartlagt för Emil att jag mår väldigt dåligt & att jag kommer fixa hjälp. Han frågade inte ens mig, om vad det handlade om. Men men.. Det är nog ett av mina mindre beskymmer. Dock stör det mig, att han inte ser att jag mår dåligt. Jag har mått dåligt läänge men har aldrig gjort något åt det. Nu skäms jag över det otroligt mycket, men ser det mer som läkning, jag lättar mitt hjärta när jag skriver. Anledningen till att jag söker hjälp nu, är för mina barn. Jag vill vara så bra mamma jag kan till mina barn & kunna göra allt för dem. Jag är inte mindre bra för att jag mår psykiskt dåligt. Jag är inte heller en dålig mamma. Men jag skäms. Visst gör jag det. Jag skäms över mig själv. Över många saker. Men för att jag inte vågat söka hjälp försen nu. Jag har ingen jag vill prata med om detta, så det har gått så långt att jag kommit till min egen insikt att jag måste göra något åt detta. Det kommer i perioder, det kommer & går. Men försvinner aldrig. Inte på många år.

Jag känner att jag inte har något att erbjuda Emil. att jag inte har något att komma med. Att han kanske hade klarat allt bättre, än när jag finns med i bilden. Att jag har så dåligt självförtroende att jag ärligt kan säga ; jag hatar min kropp. Skulle jag någonsin känna min "vacker", såfort han lägger ögonen på mig, så känner jag mig äcklig. Att jag inte kan "tillfredställa" synen av mig, till honom. Alltså, ni kan tro att jag är på tipp-topp, men så är det inte helt enkelt. Det har gått så långt att det är otroligt enkelt att dölja.

Jag har varit med om så mycket, sånt som ni inte kan förstå. Sex, drugs and rock´n roll. Jag kom i dåligt sällskap. Träffade en äldre man som jag hade något sorts "förhållande" med. Han dog av heroin överdos när jag var 15 & han typ dubbelt så gammal. Vi träffades i ett år. Efter hans död träffade jag en man, en tvåbarns pappa. Han var ett monster. En hemsk man. Han var labil, hotfull, våldsam & rent ut sagt sjuk. Jag fick dölja mycket. Som jag alltid gjort. Jag har blivit expert på det. 

Sedan jag var 12 har jag tyckt illa om mig själv & mitt svaga inre, mitt förfärliga skal. Jag har plågat med själv, på många vis. Jag har haft kraftiga ätstörningar sedan jag var 13. Dock ska jag inte klaga över det nu, då jag anser mig själv vara nästan helt "återställd". Min syster skickade mig till psykologen i skolan. jag gick dit & han sa att han skulle ha kontakt med mina föräldrar, vilket jag INTE ville. Jag ansåg att mina föräldar levde bäst i sitt ovetande. Så han hade inget att erbjuda mig & sa tack & hej. Ingen ville hjälpa mig (ansåg jag). Jag hade en nära vän, en underbar vän, som förstod, men inte ens för henne förklarade jag om hemskheterna som hände mellan mig & m. Dessvärre, är vi långt ifrån varandra. Men tycker inte vi försökt tillräckligt. Jag vet inte.. Min syster har haft sina aningar & jag har henne att tacka för mycket. Men jag skäms över att jag inte sa till henne vad som stod på. jag skäms över att jag litade mer på mig själv, mitt svaga jag, än henne. Jag förstår inte.

Men hade jag förstått mig på allt, så hade jag inte varit där jag är idag. Jag är glad över det jag har. Jag älskar mina barn & har en fantastisk sambo, min bäste vän. Men han kan inte fixa detta åt mig. Jag behöver hjälp med detta sista.

Emma fick mig faktiskt att våga, att man kan få hjälp. Sa dock aldrig till henne att jag mådde som jag gjorde. Men det lät som om hon talade till mig. Som om hon visste. I vilket fall som helst, utan att det kanske egentligen var meningen, så är det hon som satt mig på detta spåret till att få mig frisk. Att fått mig att inse, man kan göra något åt det !
Detta måste vara svårt & bubbligt för er som inte fattar alls. Men jag tänker inte förklara detaljer. Jag skriver endast för min skull.



Igår fiskade jag men syster & pappa i sövde. Så skönt! Idag var vi i sjöbo marknad, jag barnen & Emil.


Här kommer lite övergoa bilder



 Morgon mys, jag & sigge


Pigge sigge


Sigge igen


Albin men sin gubbakeps


Albin & Sixten leker lite :)

Albin, killen min.


Min lill mask är super glaad!


Såhär tjurig var Albin, han var jäätte trött!



Albin, Albin, min larv <3



Tack för mig, säger jag.

Tittar TV. Såg unga mödrar . Tur de började igen :) Roligt att titta på.

Idag har jag gjort vid en rabatt med sten & lite nya blomster. Så svettigt de va! Men lite hinner man faktiskt med fastän man har två barn.

Väntar på proverna nu. Om jag har reumatism. Ska titta lite om det på internet...

Har fastställt datum för namngivning. 1;a Augusti blir det. =)

Barnen växer så de knakar! Snackar som bara den! Mina underbara små!
Vad mycket kärlek som spritter i kroppen!





Albin & Sixten, men favvis nallen från farmor


Sigge & Albin i nya vagnen


strävt hår efter poolen. kaaaareek!


Puppe spexar. Bubba lattjar i sin pool.

Go morr´n!

Morgonen började bra, med massa mys.

Emil har snackat med någon om ett jobb. Nu ska han bara skriva ner lite & skicka till "chefen", eller vem det nu än var.
Håller tummarna. Han verkade måttligt intreserad av Emil & Emil är så glad.



Igår var vi på toy´s r us. Köpte present till min brorson Felix, en paket med djur från bondgård & några gubbar. Sen så köpte jag en liten present till barnen. Ett piano typ, som spelar musik, gör djur läten, plingar & blinkar. Dom har redan rett ut hur man ska trycka. Dem gillar det stenhårt. dom rockar loss! Köpte ett armband, mjukt med en figur på, med skallra i, som dom kan tugga på. Dom tuggar på allt & dreglar så in i.


Nu städar Emil lite, barnen sover & sen ska jag packa väskorna. Vi ska till mamma & pappa innan jag ska till läkaren. Sen går jag därifrån till läkaren när det är dags. Det är bara en liten bit ifrån dem.

Idag ska jag ta lite bilder på barnen. Igår tog vi fotavtryck på dem. Jag ska ha vars ett av deras fotavtryck & namn, vart skulle det passa på kroppen som tatuering?

Funderar & funderar.

Nu är Sixten vaki!

Kram

Jag har så fruktansvärt ont idag. Jag kan knappt gå & jag blir mer & mer orolig för vad det är som spökar. Eller så är jag så pass knäpp så allt bara är inbildning. Mina knän, åh mina fingrar & fötter. Jisses vad är detta !?
Imorgon gäller det. imorgon är det utredning & jag hoppas dem låter bli att ta ledvätska. Jag hoppas svaret finns i blodproverna & att det går fort tills jag får resultaten. Jag är så nervös! Tänk att jag har två små barn, tänk om detta bara blir värre, eller aldrig försvinner. Hur ska jag kunna finnas där för mina barn? Emil får gå med dem upp & ner för trapporna, för det klarar inte jag av. Sen så ska jag bli opererad i vänster hand & det var visst en stor operation. HJÄLP!


Emil är ute & klipper gräset nu. Han ringde just till Malin (vår vet), eller Bubbas vet.. Han har ett sår on the balls & hade as ont igår. Vi ska ju kastrera honom, då vi inte finner tid att avla med honom, då inte många verkar vilja avla på sina rottweiler tikar. Dock är Bubba en riktigt stud muffin & har ju faktsikt fått ett 1.a pris, hederspris. Han är en stilig kille :) Men han har problem.. När man är ute på promenader så får han ofta spel. Ska skälla på bilar & stutsar som en jävla boll. Skäller på både hundar & människor. Han börjar inte skälla, men skäller någon hund på honom så går han igår som en illbatting. Sen är det över & man går vidare. Han har blivit bättre, det är ju viktigt att gå ut ännu mer när dem börjar såhär. Om det finns löptikar så går han & piper, vägrar att äta & bara ligger ner hela tiden. Går med öronen bak & vet inte riktigt hans plats i hemmet. För hans del kastrerar vi honom. han blir så deprimerad & kan inte riktigt kontrollera sig. Stackars honom. Det kommer bara göra honom gott. Han slipper må sådär & slipper vara på spänn hela tiden & känna att han ska vara störst & bäst. Han är aldrig så mot oss & han avgudar barnen. Emil är hans stora idol & dem går inte att sära på. Bubba är en så underbar hund. När vi kom hem från BB så fick han inte komma in i storarummet utan vi avgränsade rummen med ett galler så han kunde se in. Han var så försiktig. Han sträckte sig för att lukta, han kännde att det var väldigt annorlunda. Jag kom in till honom för att säga hej. Då var jag ju ny snittad & hade jätte ont & kunde inte gå upp ordentlig. Jag kom in till honom, han stannade en meter ifrån mig, slickade i luften, luktade & hade öronen bak & svansen mellan benen. Jag sa att han fick komma & han var så förstiktig, han slickade mig så nätt på händerna, & tryckte sig försiktigt mot mina ben. Han var så glad. Han märkte verkligen att jag hade fått barnen & jag vet om att han visste att jag var gravid. Hans sätt imot mig blev annorlunda. Nu när mina barn är 4 mån är han deras bästa vän. Han älskar dem. Han smyger förbi dem, ger dem en nätt blöt puss i nacken & sen går han iväg igen. Kommer vi ner på morgonen till honom, så hälsar han, men det räcker inte med att hälsa på bara en, han blir så glad när nästa barn kommer. Han måste hälsa på båda. Vi kan ha dem på en filt på golvet & han ger dem utrymme. Han vill dock gärna ligga nära dem. Han lägger sig & somnar. & nej vi lämnar inte Bubba med barnen ensam, han är & förblir en hund. En hund är alltid en hund. Men jag har mycket förtroende till honom. Han kommer få det tufft med barnen när dem blir lite äldre. Men jag vet, att dem kommer förbli bästa vänner. Bubba är så himla snäll & mysig. Han lyssnar på alla kommando & älskar att träna. Tyvärr kan vi inte ha godis när vi tränad för han är jätte allergisk mot allt, än så länge. Han har sitt speciella foder. Dyrt som satan. Men det är egentligen inget att klaga på. Bara synd om Bubba. Den stora bebisen!


Svärmor har köpt papper & kuvert till inbjudningskorten som är till namngivningen. Jag tror det blir i Agusti eller i slutet av Juli. Så mycket som ska fixas & det ska vi göra själva, som ska hinna med barnen samtidigt. Det är faktiskt lite svårt att planera osv. Men pappren var så fina, precis som jag ville ha! Lite gammalt stuk, likadant kuverten. Barnen får inga faddrar, utan skyddsänglar, det låter så fint tycker jag :)


Barnen ligger & sover nu. Igår i bilen snackade båda som aldrig förr. så roligt det var! Dom berättade nog många rövarhistorier tror jag (:

Något tips på vad jag & Emil kan ge dem i present på namngivningen? Har tänkt typ gå bilar fast dem ser mer ut som hot rods. Så himla fina :)  Ska glo runt lite på internet nu tänkte jag.

Peace


Sixten 1 vecka gammal. Storlek 40 & han drunknar i kläderna


S & A lite mer än en vecka

Idag fyller svärmor år. Wohoo, grattis till henne ((:
Ska dit sen, gratta & grilla.  Träffa Emils syskon med barn & respektive. Trajv´ligt!

Det är super fint väder. Jisses vad det är varmt. Bada & plaska i poolen (:

Mamma har blivit opererad, karpaltunnel. Hon har lite ont. Men min mamma är en kämpe!

Jag väntar på min utredning & fruktar att dem vill ta ledvätska.

Barnen äter 5 mån mat.

Barnen växer & tar i sina fötter & snackar allt mer.

Barnen har  fått ny vagn & bilstolar, dyrt kalas.

Jag har shoppat till mig & dem. Bla skjortor till namngivningen.

Jag älskar mina barn!

Mina barn är så himla underbara!

Jobbigt inlägg!

Peace!


Förresten är det en anonym som är glad för min skull. Vem är denne anonyme ? :)