Utsliten
Jag är fortfarande trött efter namngivinigskalaset. Det blev en riktigt hit! Jag ska lägga upp bilder. Vill säga tack till alla som hjälpt till så mycket & för alla dessa fina presenter! jag har nog aldrig sett så mycket presenter!!!! Allt blev faktiskt jätte bra!
Läste just i ellamarie´s blogg. Hon har nyfödda tvillingar & är 16, eller ska bli 16. Hon & hennes pojkvän verkar klara det galant. & Grattis till deras barn, Flickan Adele & pojken Joel. En underbar tid väntar er! Denna tjejen verkar vara oerhört stark, mogen & målmedveten på något sätt. Är glad att allt går så bra. jag vet hur tufft det kan vara.
Idag har vi varit hos m & p. Fick i min en liten potatis & en skiva kassler. Min matlust har försvunnit.. har svårt att få i mig mat. Men jag får i mig iallafall. Men vågen märker av det. Men det är väl bara posetivt. Jag är trött, så himla trött, rent ut sagt utmattad. Jag får ingen "fri tid", för jag ger Emil den. Så att han får komma iväg, så han får vila, så han får ha roligt, så att han kan få koppla av. Jag glömmer mig själv för honom. Jag hänger i en skör tråd & jag behvöer att Emil avlastar mig lite. Men det kommer bara mer & mer som han ska göra, mer & mer planer & roliga avent... Jag då ? , är jag då en dålig mamma om jag inte orkar stå i allt själv, precis hela tiden? Är jag en dålig mamma för att jag tycker det är jobbigt att åka iväg, för då sitter jag med ett barn, den/ dem vi besöker med ett barn, & Emil gör annat. Han är alltid fri. Sen när vi kommer hem är jag slut. Men på natten sover han, & hör inte barnen. jag går upp 15 gånger & ger napp & allt som behvös, medans jag måste väcka honom för att han ska komma upp. Men till sist gör jag det själv, för hans skull, för att han ska få sova. Varje morgon efter & jag yttrar mig, så får jag nästan en utskällning om att han var uppe & jag låg ju & sov. Må se ut så, när jag är så slut. Mina ögon går igen, men öronen hör allt. Nästa morgon är han på andra spår & jag står ensam med barnen. Eller ja inte hela dagen, men han hittar saker att göra, då jag får sitta & vänta & be om att få gå på toaletten. Det gör mig ledsen. För han vet att jag känner mig som en dålig mamma, när jag inte klarar ALLT själv. Att jag måste be honom se till barnen så att jag kan bara gå på dass i 2 sek. Jag hinner inte äta, jag hinner inte hälla upp kaffe i en mugg & bre en macka. Jag hinner inte duscha. Jag hinner inte städa. Jag hinner inte vila. Jag hinner inte gråta. Det är det ända som hindrar mig från att gråta.
Jag hinner inte, det finns inte tid för att gråta!
Han vet att jag mår dåligt. Om jag tar barnen själv, typ hela dagarna. Kan han då inte, för min skull ta dem lite mer på natten. Inte själv, det kräver jag inte, men bara lite mer. Bara så jag kan få sova en liten stund. Tänk om han hade sagt, åk & klipp dig & färga ditt hår som du så gärna vill, så fixar jag lite här hemma. Men nej, vad snackar jag om !?
Men stackars dig du verkar må jättedåligt!:( usch du måste ställa mer krav på din man tror jag tvillingar och allt till slut orkar du inte mer och vem ska då ta hand om dina små? snälla ta hjälp om inte av han har du ingen annan; mamma, vänner , släkt? många kramar till dig!
I feel u! Har varit där så många gånger sen vi fick Lucas. De är inte mycket chirstoffer har sett av hans första leende eller första gången han mötte med blicken eller när han kröp. Många säger att när man får barn får man oxå ett dåligt samvete. Vilket jag tycker är jätte sant! Man gör allt för barnet ..barnen, man vill måla en himmel så blå redan från början och de är svårt! Och ännu svårate att känna att man inte räcker till, speciellt när man är trött, då de känns som allt ska rasa. Fast att jag inte känner dig, mer än att jag läst din blogg lite då och då, tycker jag att du gör ett super bra jobb! Du fixar och donar en massa och hittar på saker med båda barnen. Jag vet hur svårt de är att hitta på saker med ett barn och kan itne annat än att beundra dig!
