mommysmonster

Igår var vi hos mina föräldrar. Mamma berättade att hon hade blivit inbjuden till en liten sammankomst, där själva guppen, en & en fick prata med ett medium. Mamma sa att några blev väldigt berörda, men fick inte säga varför. För det fick man inte. Men hon fick berätta vad som sades till henne. Det  var mammas morfar som kontaktade henne. Han frågade henne varför hon hade så mycket skit i garderoben !?

Saken är den att jag, min syster & min mamma har rensat hela övervåningen på våra gamla leksaker, gamla kläder & en massa annat skräp. Vi fyllde släpen ett par gånger. Det var detta han menade.

Mediet hade berättat så exakta saker så mamma visste inte riktigt var hon skulle bli av.

Jag fick en idé..
Skulle detta kunna vara något för mig, som ett avslut efter Vangelis död? Men hade han kontaktat mig? Hade han velat finnas där för mig? Jag hoppas det & vill inte bli besviken om jag inte får höra något om honom. Dock har jag många på min sida som gått bort. Som jag så gärna hör något om. För jag saknar dom innerligt.

Jag är redan spänd & nervös, bara jag tänker på det. Men detta ska jah iallafall göra. Antingen på en sådan samling som mamma var på, eller ett ensamt möte. Jag tror att jag hellre är på ett ensamt möte. Om ni bara förstod hur mycket jag vill detta. Jag vill kunna få ett avslut på detta. För hela min familjs skull. Jag vill höra något från honom. Som inte bara är i mina drömmar.

Jag saknar honom så himla mycket. Jag saknar hans sätt, som alltid fick mig att skratta. Jag saknar hans stora mjuka omfamningar. Jag saknar hans närhet. Jag saknar tryggheten han skapade åt mig, trots all skit som pågick runt mig. Han skyddade mig. Han skyddade mig från allt ont. Han var en underbar person. Han var underbar emot alla. Jag saknar våra långa telefonsamtal, trots att vi bara bodde en liten bit ifrån varandra. Jag kommer ihåg när jag skulle klippa honom. Vilken tid det tog. Jag var så jävla rädd för att fucka till de. Vi satt nere i källaren. Jag minns det kalla golvet, som var målat grått. Jag minns bastun, som vi skulle basta i, men det ville jag aldrig & lyckades alltid slingra mig ur de. Jag minns hans plats i soffan. & min var i hörnan. Men jag skulle alltid komma & sätta min närmre. Jag minns hans vita mjuka sängöverkast & de vita gardinerna. Jag minns hans bruna ögon. Hans UNDERBARA skratt. Hans goda råd. Hans marlboro. Mina sönderrivna ciggarett paket, som han skulle ha remsorna ifrån. Jag minns plasten han sparade från mina packen. Jag minns hans stach & var han hade de. Jag minns hur han gav mig komplimanger. Hur han kysste mig..

Hur kunde det gå såhär?

På något vis. Vill jag tänka att om detta inte hade hänt. Kanske jag aldrig hade träffat Emil & kanske aldrig fått Albin & Sixten. Jag är i en stabil plats i livet, jag ränner inte runt längre. Jag ser min framtid. Jag ser en ljus framtid..

Men jag vill ha honom här. Nära. Vid liv. Jag saknar honom.

Du gavs mycket, men alltid gav du mest.