Trashy bastard
Känner mig så jävla ensam. Jag har nog aldrig känt, att jag inte har någon.. Inte någon som jag kan vända mig till med precis allt. Inte någon som kan dra iväg mig härifrån ett par timmar. Jag är här precis hela tiden & jag bara pallar inte. Jag är så likgilltig till precis allt. Ah vafan jag pallar inte, jag pallar inte må såhär & känna att jag bara rycker på axlarna åt allt. Allt känns fel, om inte jobbigt. Jag får aldrig chansen till att längta efter att komma hem. Utan är bara fast. Det känns som om någon håller ner mig i golvet & trycker med all sin kraft.
Ena sekunden mår jag bra, andra sekunden mår jag såhär & tycker att allt är skit.
Emil orkar inte fråga varför jag mår dåligt, fastän jag säger att jag gör det. Varför frågar han inte då ; varför gör du det? Vad är fel!?
Jag vill att han ska vilja fråga mig det. Jag vill att han ska prata med mig, om det. Jag vill inte ha någon kram eller sånt tjafs . Jag vill bara att han frågar mig varför..
Men han orkar väl inte det. För han sitter här med, i samma situation..
Jag vet inte riktigt vart jag försöker komma..
